Therese

Jag älskar faktiskt Barcelona nu mer än någonsin och är fruktansvärt glad att jag stannade kvar här och inte åkte hem och gav upp. Jag hänger alltför lätt upp mitt liv på andra personer och när saker inte går som jag vill eller förväntat så rasar hela min värld samman och jag vill bara fly iväg.

Men jag stannade kvar och först nu efter snart ett halvår här känns det som mitt liv börjar på riktigt. Nytt folk, nytt jobb ch ny lägenhet. Och idioten är en gång för alla ute ur mitt liv.

När jag gick hem själv idag eftermiddag från jobbet längst diagonal tänkte jag på allt runtomkring mej (som mamma säger att jag ska göra) hur fint här är, januari månad och jag går i vårjacka, solen skiner och tänkte att jag är faktiskt lycklig att jagt bor här och att jag har gjort detta valet helt själv, helt ensam. Att jag vågade och nu har jag bara mej själv att tänka på.

Och det är så jävla skönt.........


Jag och Desiré i lördags innan bomben smällde